Nationella prov

Läste nyligen att den borgerliga regeringen planerar att införa nationella prov i samtliga teoretiska ämnen i årskurs nio.

Jag måste erkänna att själva idén får mig att vilja hoppa och skutta och skrika ÄNTLIGEN! Varför är det då så bra med nationella prov? Svar: Det är det inte.

Men i nuläget är det den enda möjligheten att faktiskt mäta konkreta kunskaper och hur de skiljer sig mellan eleverna på olika skolor. Detta är i nuvanarnde läge endast möjligt i matte, svenska och egnelska, varav matteproven är de enda som kan betraktas som de enda som tydligt visar vad som skiljer sig mellan olika skolor.

Om man exempelvis skulle ha möjlighet att mäta även elevernas kunskap i kemi, historia och samhällskunskap skulle det snart bli väldigt tydligt vilka skolor som övervärderar betygen hos eleverna.

Dock måste formen för nationella prov, alltså hur proven utformas, förändras i grunden.

Här nedan följer några förslag:


svenska: De nationella proven i svenska är i nuläget utformade på så sätt att det är en den där man testar elvernas läsförståeöse och en del där den skriftliga förmågan testas. Läsförståelsen är enligt mig ganska värdelös och har troligen orsakat sämre betyg för många elever genom åren. Jag har själv varit med om att man förväntas kunna förklara och beskriva ord som är ren dialekt och ingalunda förekommer på alla platser i landet. Särskilt minns jag när jag själv gick i årskurs nio och det i texten stog om en flicka som "hade gömme med sin mamma". På något sätt skulle man begripa att flickan lekte kurra gömma med morsan.

Alltså: ertsätt läsförståelsen med mer konkreta texter och sammanhang. Bort med flummet.

En sak som aldrig testats på mig under hela min skoltid är min förståelse för svenska ord. Det är många svenska elever som helt enkelt får en chock när de ska göra högskoleprovet. Hur sjutton ska de kunna veta vad ord som adjungerad och diskrepans betyder? (Ni har helt rätt när ni gissar attt jag slagit upp orden i ordboken eftersom min egen kunskap i svenska ord aldrig varit sådär jättebra. Orden betyder tillfällig och skillnad.)

lösningen måste bli att införa ordförståelse på nationella proven! Det skulle enligt mig också hjälpa de elever som har dålig ordförståelse att få chans öva mer på detta. Jag har många gånger reagerat på exempelvis undervisningen i svenska som andraspråk där eleverna sällan lär sig ordkunskap. När jag gick på högstadiet fick man lära sig ord som var förknippade med bilar. Exempelvis backspegel och gaspedal. Det är förstås jättebra att veta vad en vindrtutetorkare är för något, problemet var bara att nästan ingen av elevernas föräldrar ens ägde en bil. Inte så stor chans att praktisera orden då kanske.

Engelska och andra språk: När det gäller andra språk än svenska är det svårare att testa ordkunskap eftersom inte alla skolor lär ut samma ord i exempelvis tyska (som man kan välja att läsa i årskurs 6, och alltså skulle testas i form av nationellt prov om förslaget går igenom). Man skulle dock kunna ha en högre grad av enkla meningsbyggnader som exempelvis jag bor i malmö, jag är si och så gammal och jag gillar min husdjur om språket är på en lätt nivå. I Engelska skulle man kunna ha svårare meningsbyggnad där eleven måste känna till vissa specifika ord för att faktiskt kunna klara uppgiften. Nema problema, bara gör det.



Samhällskunskap: Förskräckligt många elever går idag ut grundskolan utan att känna till de mest allmänbildande kunskaperna. "Men det lär man sig i gymnasiet", säger många. Ja, det gör man kanske. Om man går i gymnasiet. Om man inte hoppar av, inte börjar jobba istället, inte är deprimerad eller något annat som kan göra att man inte alls kan lära sig detta i gymnasiet. Det är bedrövligt när elever går ut grundskolan utan att veta vem som är statsminister i deras eget land. Det är lika bedrövligt när eleverna inte känner till vem som styr i deras egen kommun. Hur ska dessa elever någonsin kunna sägtta sig in i samhällsfrågor som rör dem? Hur ska de kunna vara med och påverka? Och hur ska de någonsin orka besvaräa sig med att gå och rösta? Jag bara undrar.

Under hela min högstadietid hade vi inte en enda debatt på samhällslektionerna. Olika frågor fick inte diskuteras. För mig som är uppväxt med att man ska lyssna på allas åsikter innan man bestämmer sig för vad man tycker, var detta obegripligt. Läraren pratade aldrig någonsin ens om vad som hände i samhället. Detta på en skola där majoriteten av eleverna inte hade tillgång till någon svensk dagstidning hemma.
Enda gångerna aktuella händelser ens berördes var när katastrofer inträffade. En gång höll vi en tyst minut för offren i terrorattacken i spanien och en gång för offren i world trade center. I samband med just 11 september frågade en elev med ursprung i mellanöstern varför vi aldrig höll tysta minuter för exempelvis offren i , som ju dessutom var mångdubbelt fler. Lärarens svar blev att "Irak ligger ju inte i europa". Eleven påpekade då att det gör inte World Trade Center heller.


Samhällskunskapen i många högstdieskolor är under all kritik. Jag vet. Jag har gått på ett antal av dem. Nationella prov i samhällskunskap borde därför fokusera på det allra mest grundläggande kunskaperna en elev bör erhålla efter nio år i skolan. Hur fungerar svenska valsystemet? Vilka politiska partier finns i Sverige och vad står de för? Hur fungerar EU? Hur funkar kommunal demokrati? Vilka rättigheter har medborgarna i exempelvis rättstvister och åtal? Vad skiljer det svenska samhället från exempelvis det amerikanska? Hur ser världen ut utanför Europa?


Historia: Historiska kunskaper är en förutsättning för att kunna förstå vad som händer idag. Nationella proven i historia borde därför fokusera på vilka händelser i historien som berört människan mest. Eleverna bör även kunna se följderna av dessa händelser. Annars försvinner hela poängen med historia.
Historia får aldrig bli kungarnas historia, eller överklassens historia. Det får aldrig bli männens historia eller svenskarnas historia. Människornas historia är inte bara de heterosexuella människornas historia. All historia i grundskolan måste i mycket högre utsträckning innehålla genus, klass, kön och etnicitet-perspektiv. Att exempelvis kvinnors historia reduceras till tre sidor längst bak i läroboken är helt oacceptabelt när det i själva varket handlar om hälften av befolkningen. Att kvinnor framställs som passiva medlöpare genom hela historien är rena rama historieförfalskningen. Bara för att man inte har makt betyder det inte att man inte finns. Som tur är. Då skulle världen snart bara omfatta George W Bush och Gud himslef.



Religionskunskap

Undersökningar visar att de elever som fått minst religionskunskap i skolan är mest främslingsfientliga. För min del räcker det argumentet för att religionskunskapen skall testas ordetligt. Man behöver inte ha några gigantiska kunskaper i ämnet i årskurs nio, men det är bra om man känner till lite kring de största religionernas historia. Det är också viktgit att man får lära sig om icke religiösa livsåskådningar. Religiositet får aldrig bli normen, det måste alltid vara ett frivilligt val och det måste alltid finnas alternativ.


Detta är några av de ämnen jag kan se fördelar med att ha nationella prov i. Det är dock viktigt att påpeka att ett prov aldrig kan vara självändamålet, eller att det aldrig får bli så att läraren genomför kursen enbart för att eleverna ska klara proven så skolans rykte blir bra. Det är den stora risken med detta, såsom jag ser det. En annan risk är just att alla lärare inte lär ut samma saker. Men om man hade nationella prov i vissa ämnen skulle skolplanen och kursmålen tvingas bli tydligare. Det skulle inte räcka med att säga att en elev ska kunna granska historiska händelser kritiskt för att få bättre än godkänt. Man skulle vara tvugna att beskriva vilka händelser detta i så fall skulle gälla.

Det finns dock en fördel som överväger alla andra fördelar. Hur många har inte någon gång haft en totalt värdelös lärare i något ämne. Givetvis kan olika elever uppfatta lärare som olika bra, men något fel är det ju ändå när random folk i klassen somnar på varje lektion för att lärarens undervisning är så sövande. Själv tycker jag alltid det kännslite vemodigt att "lämna efter mig" den läraren i vetskapen om att han eller hon kommer ha typ hundratals elever efter mig som också ska drabbas av vederbörandes oläplighet för yrket. Nationella proven borde användas till att studera klassers utveckling. Om en skola bara har en enda historielärare och eleverna på den skolan år efter år svarar fel på samma typ av frågor på nationella provet är det ganska uppenbart vad detta beror på. Skulder skall då inte läggas hos eleverna själva, som den gör idag, utan hos skolan eller läraren. Skolan borde i första hand få en varning och en tillsägelse om vad som behöver förbättras i undervisningen. I andra hand, om detta inte fungerar, bör läraren helt enkelt kickas.

Det kan låta hårt. Men inom nästan alla andra yrken kan man "prickas" om man begår tjänstefel. Lärare kan göra i princip vad de vill mot vem de vill. Det är lite otryggt när man vet att de har makten över ens betyg.

Nationella prov måste alltid bedömas centralt! De får aldrig bedömas av lärarna på skolan. Då försvinner ju hela idén med att bedömningen ska vara likbördig. En elev som vanligtvis skriver väldigt bra svenskuppsatser har naturligtvis helt andra förväntningar på sig än en elev som inte gör det. Lärare, liksom alla andra människor, bedömer efter vad de förväntar sig. Det är också ett nedvärderande betyg mot sig själv att som lärare behöva erkänna att en elev presterat bättre eller sämre än man trott de skulle. Då är det lättare att bedöma så som passar en själv bäst. Undantaget är möjligtvis just matteprov där resultaten är så tydliga. Du kan bara ha fel eller rätt. Antingen så kan du räkna eller inte. Men hur kan man säga om någon kan engelsk grammatik? Det finns ju så många olika delar av grammatiken man ska kunna!

Prov kan aldrig bli hundra procent rättvisa. Det är därför de finns. Men man kan använda dem till att ge elever som idag inte får någon värdig utbildning att lära sig lite extra. Inte minst för att det är slöseri med tid att sitta av barndomen i ett klassrum där man inte lär sig något.