Ämne: samhällskunskap
Händelse: Diskussion i klassen om klimathotet.
Läraren: Ja, det har j diskuterats mycket det här med klimathotet, en del påstår ju att det är jättestort å så...
Kille x: Det kan ju bero på att det ÄR jättestort.
Läraren: Ja, jag vet inte jag... Naturen går ju i ett kretslopp, det blir kallt och sen blir det varmt.
Kille x: Jo, fast man har ju aldrig tidigare uppmätt så snabba förändringar som de senaste 20 åren. Kolla bara ute liksom, det är december och vårblommarna har börjat komma.
Läraren: Fast man vet ju inte hur vädret varit innan, för man har bara gjort mätningar sedan 1800-talet.
Jag: HAHAHAHAHA! Jo fast dagens klimatforskare är ju rätt skickliga på det här med att göra sitt jobb, det vill säga att forska om klimatet.
Läraren: jaja, men om du koillar historiskt så kommer ju samma beskrivningar igen om och om igen. "Den strängaste vintern i mannaminne" tycks återupprepa sig eftersom man alltid tycker det är värst just när man själv drabbast.
Jag: Ja, fast i så fall är det ju lustigt att jag aldrig hört någon tala om den varmaste vintern i mannaminne, förrän just i år.
Läraren: Ja... Öh... Det har du kanske rätt i. Det har jag aldrig tänkt på...
Kille x: Man kommer ju inte ifrån att klimathotet aldrig varit så stort som det är nu.
Jag: Nä, precis, det lutar ju liksom åt att fler kommer dö i miljökatastrofer än i krig framöver.
Tjej y: Men folk dör ju av olika orsaker hela tiden. Det är ju för att människan förstör jorden!
Jag: Fast det verkar liksom aldrig vara dom som förstör som stryker med själva.
Läraren: Nä men asså jag är emot katastroftänkande. Man kan inte gå omkring och tänka att jorden ska gå under.
Jag: Skulle alla ha tänkt så skulle jorden redan ha gått under.
Läraren: Jag tror att klimathotet är kraftigt överdrivet!
Läraren inser plötsligt att hon är den enda i rummet som faktiskt verkligen tror på det hon själv säger, och diskussionen avbryts.
Vad är det för fel på lärare som inte kan skilja på forskning / fakta / vetenskap och sina egna personliga åsikter? Man måste väl ändå kunna ha så mycket självinsikt att man kan inse att folk som har forskat om saken i 20 år vet mer än vad man själv gör?
Sunday, December 17, 2006
Facket och golfklubben är samma sak
Nu ska jag berätta om när samhällsläraren skulle förklara varför den borgerliga alliansen vill höja fackavgiften. Givetvis i syfte att försvara politiken.
Läraren: Jo det är så att borgarna tycker ju att om man har ett intresse så ska man bekosta det själv.
Jag: Jo, fast det är ju bara det att ca 80% av svenska foket råkar dela just det här "intressent" i så fall.
Läraren: Men om jag vill vara med i min golfklubb då får jag ju betala medlemsavgiften till den själv. Och så vill borgarna att det ska fungera med facket också, det är inget koinstigt med det.
Jag(chockad): Men du kan ju inte jämföra facket med din golfklubb! Golf är ju nåt man gör om man råkar tycka det är kul, man är ju inte med i facket för att ha roligt!
Lärare: Jo, men båda är ju ett intresse man har.
Läraren: Jo det är så att borgarna tycker ju att om man har ett intresse så ska man bekosta det själv.
Jag: Jo, fast det är ju bara det att ca 80% av svenska foket råkar dela just det här "intressent" i så fall.
Läraren: Men om jag vill vara med i min golfklubb då får jag ju betala medlemsavgiften till den själv. Och så vill borgarna att det ska fungera med facket också, det är inget koinstigt med det.
Jag(chockad): Men du kan ju inte jämföra facket med din golfklubb! Golf är ju nåt man gör om man råkar tycka det är kul, man är ju inte med i facket för att ha roligt!
Lärare: Jo, men båda är ju ett intresse man har.
Thursday, November 30, 2006
Krama nazisterna och pussa deras skosulor
Klassen fick gå på ett föredrag om "högerpopulistiska" partier i Europa och Sverige. Inget fel i det, visserligen.
Föreläsare: en ung tjej, Sigrid Saveljeff, doktorand vid Malmö Högskolas utbildning IMER, Internationell Migration och Etniska Relationer samt en äldre man vid namn Björn Fryklund, som enligt allt att döma är någon sorts professor i ämnet och undervisar vi IMER.
Den unga tjejen börjar med att föredra om "läget" i Europa gällande högerpopulistiska partier. Hon berättar mycket kortfattat om Lega Nord i Italien, FPÖ i Österrike och Front National i Frankrike. Samtliga dessa partier är väl kända för att ha en väldig främligsfientlig, och i många fall rent rasitisk prägel, vilket dock inte framkommer i föredraget. Det är också välkänt att FPÖ:s Jörg Haider såväl som Front National:s Le Pen reglebundet uttrycker åsikter som kan klassas som rent fascistiska.
Jag begrep aldrig varför man valde att kalla det högerpopulism, när vad det faktiskt handlar om är högerextremism.
Hon går dock igenom deras ideologiska utgångspunkter och tar upp saker som fosterlandet, folket och kritik mot representativ demokrati. Hon fortsätter och tar upp kritiken mot etablissemanget som är gemensamt för alla dessa partier, och jag tänker att kritisk mot etablissemannget, det är ju jag också.
När hon börjar prata om Kulturrasism kallar hon det Neorasism, vilket måhända kan vara ett etablerat uttryck i forskningsvärlden, men kanske inte bland de gymansieungdomar som dominerade bland åhörarna.
Föredraget går sedan in på de här partiernas utveckling, dock i väldigt stora drag. Det som kunde konstateras var att partierna inte blir mindre utan större.
Under hela föredraget sitter den äldre mannen på en stol under Vita duken (där en aningen bristfällig powerpointredovisning redovisas i syfte att agera hjälpmedel åt föreläsaren). Stundtals somnar han till, och vid några tillfällen hörs ett svagt vinande ljud som föjd av att micken, som är fastsatt i hans krage, pressas ned av huvudet när han somnar.
Den senare delen av föredraget handlar om hur detta tar sig uttryck i Sverige - Sverigedemokraterna, och nu går den äldre mannen (som nu vaknat) in och tar över föredraget. Vi får veta att SD bildats ur BSS, utan att det nämns ett ord om att BSS var uttalat rasistiskt. Det berättas också om framgångssagan, hur starkt SD hunnit vuxa sig under de år de funnits (sedan 1988). Vi får veta att partiet i valet 91 tog ynka två mandat, varav ett i Höör i Skåne. Vad som inte nämns är att Ny Demokrati, med samma invandringskritiska profil, samma val kom in i riksdagen. Därav SD:s dåliga resultat i det valet.
Vi får veta att partiet 94 kammar hem 1400 röster. Och att man 95 får en ny partiledare som fokuserar på att slipa partiets image utåt. Inte ett ord om att detta innebär saker som uniformförbud under partiets demonstrationer. Vi får veta att partiet 2005 valde ennu en ny partiledare: Jimmy Åkesson. Vad vi inte får veta är att även denne fortsätter slipa partiets profil utåt. Men även inåt sker nödvändiga förändringar: alkoholförbud på partiets nationella sammankomster som följd av upprepade incidenter med partimedlemmar som haft grava alkoholproblem.
Efter detta övergår föreläsaren till att plötsligt börja prata om framgångarna i termer av antalet mandat, och det publiken förstår är att SD numera har mandat en en majoritet av landets kommuner. Vad ingen förstår är att i röstantal innebär dett följande:
1998: 20 000 röster
2002: 70 000 röster
2006: 160 000 röster
Siffrorna är ungefärliga men avrundade nedåt.
Vi får också veta att Sverigedemokraterna framför allt vill gå tillbaka till tiden innan invandringen, innan brottsligheten, innan hedersmorden och jag tänker att vi i så fall landar någonstans i mänsklighetens begynnelse, eller åtminstone när människor för första gången började bosätta sig i nskandinavien. Jag tycker tilltaget verkar lite väl extremt. Inte ska vi väl behöva dansa runt som neanderthalare i små konstgjorda skinnstycken? För brottslighet har väl alltid funnits, eller? När man hör föredraget undrar man i alla fall.
Det berättas om hur Front National under valörelsen 98 finansierade stora delar av SD:s valkampanj, men inte ett ord nämns om hur man under senare år bara behöft snegla över sundet för att islamofoberna från Dansk Folkeparti ska komma springande till undsättning.
När han börjar gå igenom Sverigedemokraternas ideologiska utgångspunkter blir jag mest förvånad över att dom ens har några. Jodå, får jag veta, dom vill minsann både vill hjälpa svenska familjer som har det svårt och ha mer lag och rodning i både samhället och skolan. Jag tänker att det låter som vilket parti som helst. Fast kanske mest som Folkpartiet. Sen minns jag Tord Lindholm, Sverigedemokrat i Landskrona, och en av de vidrigaste människor jag någonsin träffat. Särskilt minns jag ett uttalade han gjorde i TV 4:as inslag efter valet. Reportern ställde den geniala frågan vilket parti som är mest lika SD varpå Tord svarar: "Ja, det är ju Folkpartiet! Det är dom vi sammarbetar mest med, och det är dom som driver mest samma frågor som oss. I alla fall här i Landskrona."
Den äldre mannen förkunnar att SD "Abslout INTE eftersträvar ett fascistiskt samhälle". Bara det att kontentan av hela deras principprogram är att vissa alla människor visserligen är lika mycket värda, men att alla dock INTE har samma rättigheter. Sicken osis. Jag inser att jag och Herr Proffessorn nog inte har riktigt samma syn på fascism.
Föredraget börjar gå mot sitt slut och den sista frågeställningen tar plats i powerpointredovsningen: "Hur kan vi bekämpa SD?"
Jag tänker att nu, äntligen kommer kanske något nytt man inte visste innan. Nu efter denna redovisning om hur stort partiet vuxit sig, vilket trots allt framgått ganska väl om det så är det enda som framgått alls, nu måste det väl komma en rejäl lösning på problemet!
Istället får jag veta att det är problematiskt att bekämpa SD eftersom de trots allt är demokratiskt valda. Jag vill minnas att Hitler också var folkvald, och föreställer mig att motståndet mot honom kanske till och med var starkare från vissa håll, än vad det som riktas mot SD är nu. Plötsligt blir jag väldigt mörkerädd trots att lokalen översvämmas av ljus.
Sen undrar jag hur demokartiskt det är när ett parti konsekvent använder sig av siffror som är flera år gamla, närmare bestämt från 1995, för att framställa Sverige som ett land med Massinvandring. Bara det att det för det första är skillnad på 1995 och 2006, och sedan att det under 95 pågick ett krig i Kosovo. År 2004 fick 87% av de sökande avslag på sina ansökningar, det känns inte som någon större massinvanmdring om ni frågar mig.
Under "attacken" i Eslöv, som också omnämns av den äldre härren som en "förståelig reaktion, dock ej acceptabel", befann sig representanter för SD från hela landet på orten för att lära sig hur man agerar i demokratiska församlingar. Bara det att dom redan var invalda i desamma. Först ställer du upp i valet, sedan far du land och rike kring och predikar siffror som är ett decennium gamla. Som resultat av lögnerna blir du invald i ex. kommunfullmäktige. Först efter detta är det dags att lära sig vad demokrati innebär och hur man agerar i en parlamentarisk församling, för hur skulle du kunna veta det innan? Demokrati var ordet.
Det visar sig att det bara finns två sätt att bekämpa SD: Antingen så stänger man ute dem och ignorerar dem, eller så bjuder man in dem till parlamentariska församlingar och låter dem visa sin politik öppet. Båda föreläsarna förordar den senare varianten, påpekar de. Att inte släppa in SD kring förhandlingsbordet framställs som otänkbart. De berättar tillsammans om hur man försökt utestänga liknande partier i andra länder med det enda resultatet att de blivit ännu större. Jag tror dem. Men de nömner också hur man i Danmark prövat motsatsen. Ja just det, tänker jag. Nu får man kanske veta att metod nummer två inte heller funkar alla gånger. Det fick vi inte. Vi fick inte veta hur det gått när man i Danmark låtit Dansk Folkeparti ta det ansvar de belagts med. Vi fick inte veta att exempelvis de som invandrat till Danmark inte får gifta sig förrän de är 24, och då helst inte med en "Dansk". Vi får inte veta hur förslagen om speciella fängelser för muslimer eller utvisning av en hel släkt om ett barn begår ett mindre brott, fått stort utrymme i Danska tidningar. Men Dansk Folkeparti har i alla fall fått komma ut med sin politik. De har fått ta ansvar. De har inte stängts ute, inte motarbetats. De har till och med få sitta med i regeringen. Och det var väl det som var det viktiga? En kränkt muslim mer eller mindre liksom.
I Disskussionerna betraktas alla frågor eller påståenden om att SD och deras kompisar kanske skulle varit ännu större om de fått breda ut sig lite varstans i samhället, som extremt avvikande, vilket de förmodligen också är i sammanhanget. Istället får vi veta att dem som förespråkar en utestängning av rtasitiska partier har ganska mycket att bevisa. Återigen tänker jag på Hitler, och att jag nog ska bevisa vadän det nu är som finns kvar att bevisa. Alla ska tycka lika dant, det är kontentan av föreläsningen. Alla ska vilja krama nazisterna och pussa deras skosulor.
Herren, som nu verkar väldigt pigg, klargör dock att man bör ta konsekvenserna av partiets politik i beaktande. Det låter verkligen ansvarsfullt när han säger det. Men jag kan inte låta bli att tänka på paradoxaliteten i att FÖRST bjuda in SD till frukostbordet, eller var man nu vill ha dem, och SEN komma på att, visst ja, hur blev det nu med konsekvenserna av er politik, hörni? Nähä, det var inte så farligt, nä då så.
Om någon ska ta ansvar för SD:s politk så är det inte dom själva, tack så mycket. Det är ungefär som om man skulle ha litat på att Hitler skulle ha stängt igen koncentrationslägren innan de började användas.
Ta mig i röven.
Men kom fan inte å klaga sen när vissa av oss kommer kunna stå upp och säga att vi kämpade emot och vägrade acceptera, mendan andra gick på kramkalas.
Föreläsare: en ung tjej, Sigrid Saveljeff, doktorand vid Malmö Högskolas utbildning IMER, Internationell Migration och Etniska Relationer samt en äldre man vid namn Björn Fryklund, som enligt allt att döma är någon sorts professor i ämnet och undervisar vi IMER.
Den unga tjejen börjar med att föredra om "läget" i Europa gällande högerpopulistiska partier. Hon berättar mycket kortfattat om Lega Nord i Italien, FPÖ i Österrike och Front National i Frankrike. Samtliga dessa partier är väl kända för att ha en väldig främligsfientlig, och i många fall rent rasitisk prägel, vilket dock inte framkommer i föredraget. Det är också välkänt att FPÖ:s Jörg Haider såväl som Front National:s Le Pen reglebundet uttrycker åsikter som kan klassas som rent fascistiska.
Jag begrep aldrig varför man valde att kalla det högerpopulism, när vad det faktiskt handlar om är högerextremism.
Hon går dock igenom deras ideologiska utgångspunkter och tar upp saker som fosterlandet, folket och kritik mot representativ demokrati. Hon fortsätter och tar upp kritiken mot etablissemanget som är gemensamt för alla dessa partier, och jag tänker att kritisk mot etablissemannget, det är ju jag också.
När hon börjar prata om Kulturrasism kallar hon det Neorasism, vilket måhända kan vara ett etablerat uttryck i forskningsvärlden, men kanske inte bland de gymansieungdomar som dominerade bland åhörarna.
Föredraget går sedan in på de här partiernas utveckling, dock i väldigt stora drag. Det som kunde konstateras var att partierna inte blir mindre utan större.
Under hela föredraget sitter den äldre mannen på en stol under Vita duken (där en aningen bristfällig powerpointredovisning redovisas i syfte att agera hjälpmedel åt föreläsaren). Stundtals somnar han till, och vid några tillfällen hörs ett svagt vinande ljud som föjd av att micken, som är fastsatt i hans krage, pressas ned av huvudet när han somnar.
Den senare delen av föredraget handlar om hur detta tar sig uttryck i Sverige - Sverigedemokraterna, och nu går den äldre mannen (som nu vaknat) in och tar över föredraget. Vi får veta att SD bildats ur BSS, utan att det nämns ett ord om att BSS var uttalat rasistiskt. Det berättas också om framgångssagan, hur starkt SD hunnit vuxa sig under de år de funnits (sedan 1988). Vi får veta att partiet i valet 91 tog ynka två mandat, varav ett i Höör i Skåne. Vad som inte nämns är att Ny Demokrati, med samma invandringskritiska profil, samma val kom in i riksdagen. Därav SD:s dåliga resultat i det valet.
Vi får veta att partiet 94 kammar hem 1400 röster. Och att man 95 får en ny partiledare som fokuserar på att slipa partiets image utåt. Inte ett ord om att detta innebär saker som uniformförbud under partiets demonstrationer. Vi får veta att partiet 2005 valde ennu en ny partiledare: Jimmy Åkesson. Vad vi inte får veta är att även denne fortsätter slipa partiets profil utåt. Men även inåt sker nödvändiga förändringar: alkoholförbud på partiets nationella sammankomster som följd av upprepade incidenter med partimedlemmar som haft grava alkoholproblem.
Efter detta övergår föreläsaren till att plötsligt börja prata om framgångarna i termer av antalet mandat, och det publiken förstår är att SD numera har mandat en en majoritet av landets kommuner. Vad ingen förstår är att i röstantal innebär dett följande:
1998: 20 000 röster
2002: 70 000 röster
2006: 160 000 röster
Siffrorna är ungefärliga men avrundade nedåt.
Vi får också veta att Sverigedemokraterna framför allt vill gå tillbaka till tiden innan invandringen, innan brottsligheten, innan hedersmorden och jag tänker att vi i så fall landar någonstans i mänsklighetens begynnelse, eller åtminstone när människor för första gången började bosätta sig i nskandinavien. Jag tycker tilltaget verkar lite väl extremt. Inte ska vi väl behöva dansa runt som neanderthalare i små konstgjorda skinnstycken? För brottslighet har väl alltid funnits, eller? När man hör föredraget undrar man i alla fall.
Det berättas om hur Front National under valörelsen 98 finansierade stora delar av SD:s valkampanj, men inte ett ord nämns om hur man under senare år bara behöft snegla över sundet för att islamofoberna från Dansk Folkeparti ska komma springande till undsättning.
När han börjar gå igenom Sverigedemokraternas ideologiska utgångspunkter blir jag mest förvånad över att dom ens har några. Jodå, får jag veta, dom vill minsann både vill hjälpa svenska familjer som har det svårt och ha mer lag och rodning i både samhället och skolan. Jag tänker att det låter som vilket parti som helst. Fast kanske mest som Folkpartiet. Sen minns jag Tord Lindholm, Sverigedemokrat i Landskrona, och en av de vidrigaste människor jag någonsin träffat. Särskilt minns jag ett uttalade han gjorde i TV 4:as inslag efter valet. Reportern ställde den geniala frågan vilket parti som är mest lika SD varpå Tord svarar: "Ja, det är ju Folkpartiet! Det är dom vi sammarbetar mest med, och det är dom som driver mest samma frågor som oss. I alla fall här i Landskrona."
Den äldre mannen förkunnar att SD "Abslout INTE eftersträvar ett fascistiskt samhälle". Bara det att kontentan av hela deras principprogram är att vissa alla människor visserligen är lika mycket värda, men att alla dock INTE har samma rättigheter. Sicken osis. Jag inser att jag och Herr Proffessorn nog inte har riktigt samma syn på fascism.
Föredraget börjar gå mot sitt slut och den sista frågeställningen tar plats i powerpointredovsningen: "Hur kan vi bekämpa SD?"
Jag tänker att nu, äntligen kommer kanske något nytt man inte visste innan. Nu efter denna redovisning om hur stort partiet vuxit sig, vilket trots allt framgått ganska väl om det så är det enda som framgått alls, nu måste det väl komma en rejäl lösning på problemet!
Istället får jag veta att det är problematiskt att bekämpa SD eftersom de trots allt är demokratiskt valda. Jag vill minnas att Hitler också var folkvald, och föreställer mig att motståndet mot honom kanske till och med var starkare från vissa håll, än vad det som riktas mot SD är nu. Plötsligt blir jag väldigt mörkerädd trots att lokalen översvämmas av ljus.
Sen undrar jag hur demokartiskt det är när ett parti konsekvent använder sig av siffror som är flera år gamla, närmare bestämt från 1995, för att framställa Sverige som ett land med Massinvandring. Bara det att det för det första är skillnad på 1995 och 2006, och sedan att det under 95 pågick ett krig i Kosovo. År 2004 fick 87% av de sökande avslag på sina ansökningar, det känns inte som någon större massinvanmdring om ni frågar mig.
Under "attacken" i Eslöv, som också omnämns av den äldre härren som en "förståelig reaktion, dock ej acceptabel", befann sig representanter för SD från hela landet på orten för att lära sig hur man agerar i demokratiska församlingar. Bara det att dom redan var invalda i desamma. Först ställer du upp i valet, sedan far du land och rike kring och predikar siffror som är ett decennium gamla. Som resultat av lögnerna blir du invald i ex. kommunfullmäktige. Först efter detta är det dags att lära sig vad demokrati innebär och hur man agerar i en parlamentarisk församling, för hur skulle du kunna veta det innan? Demokrati var ordet.
Det visar sig att det bara finns två sätt att bekämpa SD: Antingen så stänger man ute dem och ignorerar dem, eller så bjuder man in dem till parlamentariska församlingar och låter dem visa sin politik öppet. Båda föreläsarna förordar den senare varianten, påpekar de. Att inte släppa in SD kring förhandlingsbordet framställs som otänkbart. De berättar tillsammans om hur man försökt utestänga liknande partier i andra länder med det enda resultatet att de blivit ännu större. Jag tror dem. Men de nömner också hur man i Danmark prövat motsatsen. Ja just det, tänker jag. Nu får man kanske veta att metod nummer två inte heller funkar alla gånger. Det fick vi inte. Vi fick inte veta hur det gått när man i Danmark låtit Dansk Folkeparti ta det ansvar de belagts med. Vi fick inte veta att exempelvis de som invandrat till Danmark inte får gifta sig förrän de är 24, och då helst inte med en "Dansk". Vi får inte veta hur förslagen om speciella fängelser för muslimer eller utvisning av en hel släkt om ett barn begår ett mindre brott, fått stort utrymme i Danska tidningar. Men Dansk Folkeparti har i alla fall fått komma ut med sin politik. De har fått ta ansvar. De har inte stängts ute, inte motarbetats. De har till och med få sitta med i regeringen. Och det var väl det som var det viktiga? En kränkt muslim mer eller mindre liksom.
I Disskussionerna betraktas alla frågor eller påståenden om att SD och deras kompisar kanske skulle varit ännu större om de fått breda ut sig lite varstans i samhället, som extremt avvikande, vilket de förmodligen också är i sammanhanget. Istället får vi veta att dem som förespråkar en utestängning av rtasitiska partier har ganska mycket att bevisa. Återigen tänker jag på Hitler, och att jag nog ska bevisa vadän det nu är som finns kvar att bevisa. Alla ska tycka lika dant, det är kontentan av föreläsningen. Alla ska vilja krama nazisterna och pussa deras skosulor.
Herren, som nu verkar väldigt pigg, klargör dock att man bör ta konsekvenserna av partiets politik i beaktande. Det låter verkligen ansvarsfullt när han säger det. Men jag kan inte låta bli att tänka på paradoxaliteten i att FÖRST bjuda in SD till frukostbordet, eller var man nu vill ha dem, och SEN komma på att, visst ja, hur blev det nu med konsekvenserna av er politik, hörni? Nähä, det var inte så farligt, nä då så.
Om någon ska ta ansvar för SD:s politk så är det inte dom själva, tack så mycket. Det är ungefär som om man skulle ha litat på att Hitler skulle ha stängt igen koncentrationslägren innan de började användas.
Ta mig i röven.
Men kom fan inte å klaga sen när vissa av oss kommer kunna stå upp och säga att vi kämpade emot och vägrade acceptera, mendan andra gick på kramkalas.
Friday, November 24, 2006
Det "generösa" tillämpandet av den tillfälliga asyllagen
Ämne: Samhällskunskap
Område: debatt i klassrummet om flyktingar m.m.
Läraren: - Och sen hade vi jud en tillfälliga asyllagen... Och under den fick ju nästan alla stanna.
Jag: - Nej, det där är ju inte sant...
L: - Jo! Men alla visste ju inte om att lagen fanns!
Diskussionen avslutas hastigt.
Dagen efter visar jag läraren en direkt utskrift från DN:s hemsida med rukbriken "40 procent av de sökande fick avslag med tillfälliga lagen." Under den följer en text som visar att de flesta barnfamiljerna fått stanna med den tillfälliga lagen, men att nästan alla som kommit till Sverige som ensamstående fått avslag.
Läraren ögnar snabbt igenom texten och säger sedan förvånat:
- Oj! Det var ju ganska många!
Område: debatt i klassrummet om flyktingar m.m.
Läraren: - Och sen hade vi jud en tillfälliga asyllagen... Och under den fick ju nästan alla stanna.
Jag: - Nej, det där är ju inte sant...
L: - Jo! Men alla visste ju inte om att lagen fanns!
Diskussionen avslutas hastigt.
Dagen efter visar jag läraren en direkt utskrift från DN:s hemsida med rukbriken "40 procent av de sökande fick avslag med tillfälliga lagen." Under den följer en text som visar att de flesta barnfamiljerna fått stanna med den tillfälliga lagen, men att nästan alla som kommit till Sverige som ensamstående fått avslag.
Läraren ögnar snabbt igenom texten och säger sedan förvånat:
- Oj! Det var ju ganska många!
Utomeuropeer = problem
Ämne: Samhällskunskap, område interkulturella kommunikationer
Uttalande av läraren under lektionen: "Våra problem började egentligen inte förrän det började komma utomeuropeiska invandrare hit."
Med "våra" menas Sveriges.
Thursday, November 23, 2006
Geografi är detsamma som insändarskrivning!
Ämne: Den förhatliga kursen Geografi B
Uggift: Att skriva en insändare där man argumenterar för eller emot kärnkraft. Helst för.
Resultat: Betyg kan ej ges på grund av försenad inlämning.
Efterförjande samtal med läraren:
Jag: - Om jag hade lämnat in i tid, hade du verkligen betygsatt detta då?
Läraren: - Ja såklart! Alltså din insändare var ju helt okej alltså, bara det att du lämnade in den försent.
J - Jo, på grund av internetkrångel hade jag liksom lite problem med att få ut själva texten ur datorn så att jag kunde skriva ut den från skolan, som jag sa när jag lämnade in den... Hur betygsätter man förresten en insändare?
L - Jag betygsätter ju inte dina åsikter utan hur du argumenterar.
J - Aha!
Jag blir nu uppriktigt förvånad eftersom jag knappt använt ett enda argument som har med geografiämnet att göra. Eller knappt ens med kärnkraften i sig.
Jag tänker på mina två klasskompisar som båda fick exakt samma betyg, inklusive eventuella plus- eller minustillägg. Bara det att den ena argumenterade för och den andra emot.
L - Men du måste verkligen bättra dig på att lämna in i tid!
J - vadå bättra mig, det här var ju första gången!
Läraren ser ut att tro ungefär lika mycket på mig som om jag hade sagt att jag hade en faster som var bosatt på månen. Jag upprepar saken.
J - Ja, jag har aldrig lämnat in något försent till dig förut.
Nu tittar läraren på mig som om jag hade sagt att min faster på månen även hade ett gäng tama geparder med sig som sällskap.
L - Öh. Nähä, det kanske du inte har. Nä just det. Nänä.
Läraren blir plötlsigt väldigt förvirrad och vänder bort huvudet. Jag förstår att konversationen härmed är avslutad och tänker på hur härligt det är med lärare som verkligen har koll.
Vad mina kunskaper i insändarskrivning har med geografiämnet att göra begrep jag aldrig.
Uggift: Att skriva en insändare där man argumenterar för eller emot kärnkraft. Helst för.
Resultat: Betyg kan ej ges på grund av försenad inlämning.
Efterförjande samtal med läraren:
Jag: - Om jag hade lämnat in i tid, hade du verkligen betygsatt detta då?
Läraren: - Ja såklart! Alltså din insändare var ju helt okej alltså, bara det att du lämnade in den försent.
J - Jo, på grund av internetkrångel hade jag liksom lite problem med att få ut själva texten ur datorn så att jag kunde skriva ut den från skolan, som jag sa när jag lämnade in den... Hur betygsätter man förresten en insändare?
L - Jag betygsätter ju inte dina åsikter utan hur du argumenterar.
J - Aha!
Jag blir nu uppriktigt förvånad eftersom jag knappt använt ett enda argument som har med geografiämnet att göra. Eller knappt ens med kärnkraften i sig.
Jag tänker på mina två klasskompisar som båda fick exakt samma betyg, inklusive eventuella plus- eller minustillägg. Bara det att den ena argumenterade för och den andra emot.
L - Men du måste verkligen bättra dig på att lämna in i tid!
J - vadå bättra mig, det här var ju första gången!
Läraren ser ut att tro ungefär lika mycket på mig som om jag hade sagt att jag hade en faster som var bosatt på månen. Jag upprepar saken.
J - Ja, jag har aldrig lämnat in något försent till dig förut.
Nu tittar läraren på mig som om jag hade sagt att min faster på månen även hade ett gäng tama geparder med sig som sällskap.
L - Öh. Nähä, det kanske du inte har. Nä just det. Nänä.
Läraren blir plötlsigt väldigt förvirrad och vänder bort huvudet. Jag förstår att konversationen härmed är avslutad och tänker på hur härligt det är med lärare som verkligen har koll.
Vad mina kunskaper i insändarskrivning har med geografiämnet att göra begrep jag aldrig.
Alla rätt = G
Ämne: historia
Uppgift: läxförhör
En kille i klassen reagerar på att han fått IG på läxförhöret. Orsaken är att han inte skrivit svaren i punktform, utan som löpande text. Några restriktioner om hur uppgiften skulle skrivas gavs över huvudtaget inte vid provtillfället. Dock har killen skrivit helt rätt svar på alla frågorna, men alltså inte listat svaren som punkter.
Killen frågar läraren inför hela klassen varför han fått IG på uppgiften när han svarat helt rätt. Han påpekar att han ju förstått hela uppgiften helt korrekt. Läraren svarar att hon tar till sig kritiken tills nästa gång.
Killen ger sig inte, utan går senare fram och kräver att hon omprövar betyget. Det resulterar i att han nu får godkänt på uppgiften eftersom han trots allt inte direkt svarat fel.
När jag jämför mina svar med hans efter lektionen visar det sig att våra svar är näst intill identiska med undantag av att jag glömt vissa saker som han kommit ihåg att skriva samt att mina svar är skrivna i punktform. Det som skiljer våra läxförhör åt mest är att jag fått ett ebtydligt bättre betyg än han.
Slutsats: Det är inte vad du skriver som är det viktiga, utan hur.
Uppgift: läxförhör
En kille i klassen reagerar på att han fått IG på läxförhöret. Orsaken är att han inte skrivit svaren i punktform, utan som löpande text. Några restriktioner om hur uppgiften skulle skrivas gavs över huvudtaget inte vid provtillfället. Dock har killen skrivit helt rätt svar på alla frågorna, men alltså inte listat svaren som punkter.
Killen frågar läraren inför hela klassen varför han fått IG på uppgiften när han svarat helt rätt. Han påpekar att han ju förstått hela uppgiften helt korrekt. Läraren svarar att hon tar till sig kritiken tills nästa gång.
Killen ger sig inte, utan går senare fram och kräver att hon omprövar betyget. Det resulterar i att han nu får godkänt på uppgiften eftersom han trots allt inte direkt svarat fel.
När jag jämför mina svar med hans efter lektionen visar det sig att våra svar är näst intill identiska med undantag av att jag glömt vissa saker som han kommit ihåg att skriva samt att mina svar är skrivna i punktform. Det som skiljer våra läxförhör åt mest är att jag fått ett ebtydligt bättre betyg än han.
Slutsats: Det är inte vad du skriver som är det viktiga, utan hur.
Det här är svenska skolan år 2006
Varje år går hundratusentals svenska skolbarn ut skolan med ett antal bokstäver på ett papper. Dessa ska sedan avgöra om du kan förverkliga dina drömmar. De ska berätta vilka som har lyckats och vilka som det inte gick lika bra för. Vilka som kan och inte kan. Vilka som duger, och vilka som får nöja sig med att alltid komma i andra hand.
Hela det svenska skolsystemet genomsyras av betygshets. Elever har för länge sedan slutat gå till skolan för att de faktiskt vill lära sig något. Enda syftet med att masa sig upp varje morgon är att få de där bokstäverna på ett papper. Bokstäver som kan avgöra hela din framtid. Bokstäver som talar om för eleverna vilka som duger, och vilka som inte är bra nog.
Jag skriver den här bloggen för att alla dem som någonsin trodde att betyg och rättvisa var samma sak ska få sig en bild av hur det faktiskt fungerar. Jag skriver detta för att det är dags att någon säger sanningen om det som ingen vågar tala om. För dem som kan berätta hur det går till blir nertystade och utrustade med munkavel. Ibland påtvingat, oftast självvalt. Den som säger sanningen kan ju få sänkt betyg.
Jag skriver det här för att ingen ska kunna säga att det är enstaka incidenter som ger så många elever orättvisa betyg i skolan. Jag vill visa på att det inte handlar om enskilda lärare som gör fel, eller att vissa elever helt enkelt är mindre änm andra. De orättvisa betygen handlar om en hel struktur, och det är ingen slump att den finns.
Svenska skolan är uppbyggd på ett system som ska ta fram ett antal "vinnare". Eliten ska koras. Den som trodde att alla tillåts vara bra på sitt sätt bör tänka om. Vad värre är att för att någon ska kunna känna sig som vinnare måste där alltid finnas ett helt gäng förlorare. Hur skulle det se ut om alla hade MVG i allt? Gud, vilken katastrof, då skulle vi ju få mångdubbla antalet vidareutbildningar och så kan vi ju inte ha det! Det är naturligtvisinte meningen att det någonsin ska inträffa heller, oavsett om alla elever i en klass presterar identiska resultat.
I de flesta fall är det inte lärarna som sätter betygen det är mest fel på, utan själva systemet som tvingar dem att gradera eleverna och jämföra dem med varandra. Men vi ska komma ihåg att de flesta lärare aktivt upprätthåller och stöttar detta system. Men vi ska också komma ihåg vad det ger för resultat för lärarna själva. Varje gång en lärare tvingas sätta ett IG på en elev är detta också indirekt ett underbetyg till läraren själv eftersom det innebär att läraren inte lyckats lära eleven det som ingår i kursen. Och vem vill egentligen ge icke godkänt på sin egen undervisning?
Den här bloggen kommer ta upp vardagssituationer, men det är situationer som utspelar sig på varenda gymnasium eller högstadium i stort sett dagligen. Det är dags att någon sätter stopp för det, och det kommer aldrig att ske så länge betygen inte avskaffas.
Hela det svenska skolsystemet genomsyras av betygshets. Elever har för länge sedan slutat gå till skolan för att de faktiskt vill lära sig något. Enda syftet med att masa sig upp varje morgon är att få de där bokstäverna på ett papper. Bokstäver som kan avgöra hela din framtid. Bokstäver som talar om för eleverna vilka som duger, och vilka som inte är bra nog.
Jag skriver den här bloggen för att alla dem som någonsin trodde att betyg och rättvisa var samma sak ska få sig en bild av hur det faktiskt fungerar. Jag skriver detta för att det är dags att någon säger sanningen om det som ingen vågar tala om. För dem som kan berätta hur det går till blir nertystade och utrustade med munkavel. Ibland påtvingat, oftast självvalt. Den som säger sanningen kan ju få sänkt betyg.
Jag skriver det här för att ingen ska kunna säga att det är enstaka incidenter som ger så många elever orättvisa betyg i skolan. Jag vill visa på att det inte handlar om enskilda lärare som gör fel, eller att vissa elever helt enkelt är mindre änm andra. De orättvisa betygen handlar om en hel struktur, och det är ingen slump att den finns.
Svenska skolan är uppbyggd på ett system som ska ta fram ett antal "vinnare". Eliten ska koras. Den som trodde att alla tillåts vara bra på sitt sätt bör tänka om. Vad värre är att för att någon ska kunna känna sig som vinnare måste där alltid finnas ett helt gäng förlorare. Hur skulle det se ut om alla hade MVG i allt? Gud, vilken katastrof, då skulle vi ju få mångdubbla antalet vidareutbildningar och så kan vi ju inte ha det! Det är naturligtvisinte meningen att det någonsin ska inträffa heller, oavsett om alla elever i en klass presterar identiska resultat.
I de flesta fall är det inte lärarna som sätter betygen det är mest fel på, utan själva systemet som tvingar dem att gradera eleverna och jämföra dem med varandra. Men vi ska komma ihåg att de flesta lärare aktivt upprätthåller och stöttar detta system. Men vi ska också komma ihåg vad det ger för resultat för lärarna själva. Varje gång en lärare tvingas sätta ett IG på en elev är detta också indirekt ett underbetyg till läraren själv eftersom det innebär att läraren inte lyckats lära eleven det som ingår i kursen. Och vem vill egentligen ge icke godkänt på sin egen undervisning?
Den här bloggen kommer ta upp vardagssituationer, men det är situationer som utspelar sig på varenda gymnasium eller högstadium i stort sett dagligen. Det är dags att någon sätter stopp för det, och det kommer aldrig att ske så länge betygen inte avskaffas.
Subscribe to:
Posts (Atom)