Studentliv i en telefonlur

Att först sitta en hel dag i skolan för att sedan gå direkt till ett telefonjobb är minst sagt ansträngande. Inte för att telefon jobb är det mest ansträngande som finns utan för att man måste rikta 99% av sin koncentration på att lyssna på den man pratar med. Den övriga 1% måste man rikta på att ha koll på chefen så hon inte plötsligt står bakom en och kontrollerar vad man säger.

Ibland uppstår aningen jobbiga situationer. Idag utspelade sig följande samtal i mitt "bås":

- Ja hallå det är Iglo!

- Hej jag ringerifrån därådär å jag undrar ifall...

- Nej vet du vad! Jag sitter faktiskt i bastun!

- Oj då. Det lät illa. Ja, då får vi hoppas att du inte smälter då, Iglo. Hejdå.


Ja ni fattar sälva. En annan situation som regelbundet återkommer är när man ringer till 87-åriga Berit:

- Saaaa duuu Teeeveeee?

- JA JUST DET!!!

- Neeeej jag trooor inte det hööörrrdudu! Jag har inte sett på teeeveee seeen nittånhuundra åttiosjuuuuu. Men hääär i Väääästeråååås har dom tagit båååårt analååågen eller vad det heeeteeer.

Innan du avslutat samtalet vet du allt du behöver veta om Västerås, för att inte tala om Berits alla fastrar, mostrar och pysslingar, som dock allesammans varit döda de senaste tjugo åren.

När du försöker återknyta till ämnet blir du genast varse Berits enorma kunskaper om TV-kanaler.

- JAHA BERIT, VET DU OM DET FINNS NÅGRA SPORTKANALER PÅ TV???

- Vaaaaaaaaaaa? Spottkanaaaler? Nää, jag känner bara till två kanaler. Den eeena heeteer SVT 1 och deeen aaandra heeteer SVT 2! Fast det ryyktaas att doom har gjooort en nyy kanaaal som heeter TV 4!!!!

- JA BERIT DET STÄMMER, FAST DET VAR TYP JUTTON ÅR SEN NU!

- Jaaasåååå ja, för sjuuuttooon ååår sen dååå vaaar jaag och min pyssliiings syster Belinda på semester i looofoooteen! Jag miinns det såå vääääl...

Och så där fortsätter det. Fast jag avbryter aldrig tanterna. Jag får nämligen betalt extra mycket per minut jag har en "intervju". Och det är ju inte varje dag man får betalt för att lära sig lite extra om Lofoten.



Fast när man kommer hem kring 22-snåret, för att börja plugga, då är man rejält trött. Och knallröd i örat eftersom dom inte investerat i några headsets på mitt jobb. Man slocknar med historieboken över huvudet och kliver upp igen en kvart innan första lektionens start morgonen därpå. Och man undrar om livet inte är mer än gamla tanter, sövande lektioner och folk med galna namn som badar bastu.