Helt sjukt

De senaste veckorna har jag nog varit med om det sjukaste sakerna i mitt liv. Verkligen. Kan inte skriva om allt här, men jag kan utan att tveka säga att jag skulle kunna skirva en hel bok i om det.

Det är sinnessjukt att ett välfärdsdamhälle som man säger Sverige är uppbyggt på plötsligt inte existerar när man som mest behöver det. Plötsligt står all handfallna och vet inte alls vad dom ska göra. Skolpersonal, sjukvårdspersonal, psykiatripersonal...

Det finns uppenbarligen inga som helst gränser för vad man får säga till unga tjejer och inte, det vet jag nu. Det är så lätt att dra till med lite vad som helst, få horjävlen att känna sig som en idiot och ge henne världens sämsta samvete. Praktiskt är det också. Otroligt effektivt, och så slipper man ta ansvar för om någon råkar illa ut.

Dom flesta har väl hört om fallet Louise i Vetlanda. Flickan som bodde med sin pappa som knarkade och förgrep sig på henne i sex år. Socialen och skolan som visste om det hela tiden, men som inget gjorde. flickan som bodde i en bil på en parkeringsplats och blandade amfetamin åt sin pappa på julafton. Det förvånar mig inte alls att det kunde hända. För jag vet att samma sak händer varje dag på olika socialförvaltningar i hela landet.

Varje dag finns det lärare som ser och hör att elever far jväligt illa, utan att någonsin bry sig eller tycka att det är deras problem.

någon gång ska detta bli en bok, för någon måste skriva om hur det här fungerar. Någon måste fan sätta fingret på problemet. Att unga tjejer är ingens ansvar.

Dom senaste veckrona har jag gång på gång fått höra att jag faktiskt fått skylla mig själv eftersom jag VALT att sätta mig själv i min egen situation.

En smäll på käften, smäll i ögat, knuff på marken, skyll dig själv, skyll dig själv. "Kan du inte ta dir ur det där är det faktiskt lite konstigt." "Det är faktiskt bara att gå där ifrån!"


En dag ska jag hämnas på er era jävlar för att ni såg men inget gjorde. För att ni lade skulden på mig, ni ska få veta att ni ska ångra er tills ni dör.