Inte bara Leila Freivalds går på teater...

Leila Freivalds, före detta utrikesminister, fick reda på att det inträffat en smärre katastrof någonstans i Asien. Leila, som är av den enorma kunskapen att det inträffar katastrofer i Asien varje dag, ryckte på axlarna. "Pukhet, vart ligger det?, sade hon. Och så gick hon på teater och roade sig.


En elev i min klass hade IG-varning i Geografi B. Mestadels på grund av att hon ansåg att dessa lektioner helt enkelt gick ut på att ett gäng 18-åringar skulle slösa bort sitt liv bakom mörka gardiner. Men också på grund av att hon helt enkelt inte intresserade sig för att läsa allt om Jorderosioner, och därför fick ganska dåliga resultat på proven.

När nästa prov kom, tänkte eleven att nu ska hon minsann klara det. Målmedvetet började hon plugga. Men så två dagar innan provet drabbades hon av en kraftig förkylning. Kvällen innan provet låg hon fortfarande i sin säng och yrade med 39 graders feber. Hon visste att ordet omprov inte finns i lärarnas medvetande på den här skolan. Att benämna det som ett omprov när eleven de facto inte ens gjort provet en gång på grund av sjukdom, är visserligen djupt orättvist. Men inte lika orättvist som att många andra av stadens skolor tillåter både ett och två "omprov" för frånvarande elever. I konkurrensen bedöms sedan alla elever lika. Men de har fått helt olika möjligheter att klara sig.


Den febrige eleven visste att enda sättet att få göra provet alls om man inte dök upp på provdagen, var att ringa och prata med läraren just kvällen innan. Sagt och gjort.
Men hos läraren var det ingen som svararde. I flera timmar försökte eleven ringam innan hon vid halv 11-snåret gav upp och stupade i säng. Dock talade hon in ett meddelande på lärarens hemtelefons svarare, att hon var sjuk, men gärna ville göra provet när hon mådde bättre.

Dagen efter var eleven fortfarande sjuk. För att läraren skulle förstå att eleven inte bluffade (något man annars utgår från på vissa skolor) lät eleven sin egen mamma ringa och sjukanmäla henne.

När eleven tillfrisknat sökte hon upp läraren i dennes arbetsrum. Hon förklarade snällt att hon försökt nå läraren kvällen innan provet, men inte fått tag på henne på flera timmar. Läraren funderade en lång stund. Till slut kom hon på att hon inte varit anträffbar under kvällen. Hon hade nämligen varit på teater den kvällen. Eleven påpekade då att hon talat in ett meddelande på lärarens telefonsvarar. Detta hade läraren ingen aning om. Hon hade visst glömt lyssna av sin svarare. Hoppsansa.

Eleven blev aningen irriterad, med all rätt, eftersom det inte var hennes fel att läraren valt att gå på teater och sedan struntat i att lyssna av sin egen telefonsvar. (Man ser ju om någon talat in ett nytt meddelande, så hur svårt kan det vara liksom). Trots detta bad eleven snällt och vänligt om att få göra provet i efterhand.

Läraren tittade frågande på henne och svarade att det var naturligtvis inte aktuellt.
Eleven frågade varför. Hon ansåg att hon följt alla regler och lagar (allsmäktigt påhittade av lärarna) och kunde inte förstå vad hon gjort för fel.

Läraren svarade att eleven inte talat med henne före provet. Punkt och slut.
Eleven påpekade då det faktum att hon riskerade IG i kursen och att hon (trots sin sjukdom) hade pluggat hårt för att klara detta prov. Därefter bad hon återigen om att få göra provet i efterhand. Hon erbjöd sig att göra provet redan samma dag om läraren misstänkte att hon tänkte fuska till sig svaren på något sätt (vilket dom alltid misstänker).

Vad tror ni läraren svarade? Tror ni hon var "generös" och gav eleven en chans att klara provet, och också hela kursen? Tror ni hon tog hänsyn till att det var hon själv som inte varit anträffbar och inte eleven?


"Att du har IG-varning i kursen är ditt problem och inte mitt. Du kommer inte att få göra provet, avslutade läraren.