"Du är så negativ!"

Jag skulle få mitt (inte alls efterlängtade) geografibetyg. Avslutande betyg i den ENORMT viktiga kursen Geografi B. (Som vanligt är läraren den enda personen på hela skolan som faktiskt tycker kursen fyller någon som helst funktion. Hon får sin lön.)

Jag kom glad i hågen till klassrummet där betygen skulle utdelas. Helt ärligt räknade jag med ett VG i betyg eftersom medelsnittet på mina inlämningsuppgifter och prov under året hade legat därikring. Ibland sämre, men vid flera tillfällen också bättre. (Enligt min bedömning... Om GP är det högsta omdömet man kan få, och läraren ger omdömet GP+. Om inte det är MVG, vad är då MVG? Kan man inte få MVG på uppgiften då eller?)

Men att tro att några andra än lärarens favoriter skulle få bättre än Hora, oj förlåt G på kursen är såklart önsketänkande. Jag fick nöja mig med ett simpelt G. När jag frågade varför kom en förklaring jag aldrig hört tidigare. Läraren började först stamma, tittade läääänge på lappen där alla enskilda omdömen från olika uppgifter stod utpräntade (av henne själv). Plötsligt lös hon upp som om hon kom på en motivering till sitt handlande.

"Ja men om du tittar här... Eeeeeh... Ja just det ja, du har ju inte presterat så bra på de enskilda uppgifterna... Eeeeeh..."

"Men på samtliga paruppgifter har jag ju exempelvis erhållit omdömet GP eller GP+. Och även på de flesta gruppuppgifter ligger jag på samma nivå!"

Läraren fick plötsligt något alldeles våldsamt irriterande skräp i ögat, för nu var inte mitt betyg det intressanta längre. Förvånat såg jag på hur läraren började gnugga sig väldigt energiskt i sitt vänstra öga.

Jag stod tyst och tittade på läraren. Så småningom blev hon tydligen pinsamt medveten om hur dumt det måste ha sett ut, för hon slutade tvärrt. Istället började hon stamma fram något om att "grupparbeten" ju inte kan bedömas på samma sätt som enskilda arbeten. Underförstått var att om man presterar bra på ett grupparbete har man inte arbetat lika hårt som om man presterar bra på ett enskilt arbete. Enligt mina erfarenheter får man i många fall snarare arbeta hårdare med grupparbeten eftersom de oftast är mycket större, vilket jag också påpekade.

Jag var fast förvissad om att läraren hade noll koll på vad jag faktiskt presterat under kursen, och började därför fråga ut läraren om varje enskilt omdöme.

"Här har du gett mig GP, vad menar du med det? Är det ett VG eller ett MVG i det här fallet?"

Läraren blev återigen väldigt nervös och fick genast något nytt i ögat som måste åtgärdas. Barar det att denna gången var det hennes högra öga som drabbades. Jag kunde inte låta bli att fråga henne om saken:

Värst vad jobbigt du verkar ha det med ögonen idag!?"

"Jaaa, asså det är det här ögat vet du, det blir aldrig riktigt bra verkar det som."

Jag antog min aldra ödmjukaste ton och frågade snällt: "Vilket öga sa du att det var, sa du?"

Läraren pekade nervöst på sitt högra öga.

"Jaså, för alldeles för en liten stund sen såg det ut som om du hade våldsamma problem med det vänstra ögat."

Läraren vände sig genast bort, troligen för att dölja en begynnande rodnad. Någonstans där insåg jag att hon inte räknat med att jag skulle ifrågasätta saken alls. Hon hade noll koll på varför hon egentligen gett mig det betyget jag fick, och kunde inte motivera det på ett logiskt sätt.


Jag tyckte inte ett dugg synd om henne och kände att det var en sak till jag inte frågat om.

"Hördu, det här arbetet om en storstads problem som vi gjorde... Det står visst inte med här på lappen, du måste ha glömt det?"


Jag visste naturligtvis att hon inte alls hade glömt det utan medvetet utelämnat det.

"Ja, men snälla du, det skulle ju vara ett enskilt arbete och ni gjorde det som ett grupparbete"

"Ja, eftersom det inte stod någonstans i instruktionerna att man inte fick jobba i grupp, ja. Och som bekant var det ju inte bara vi tre i klassen som missuppfattade den biten. Men vad fick vi egentligen, du har väl läst det?"

Jag vet att jag ibland är lite väl sarkastisk, men i vissa fall är det svårt att låta bli.

"Ja, jag haaaar läst det och jag gav er betyget G på det."

Läraren så plötsligt väldigt skadeglad ut och lade till med ett omåttligt falskt leende. Jag kunde inte dölja min förvåning. Arbetet skulle omfatta minst två sidor. Vi (eller jag, som egentligen gjort hela arbetet) skrev fem.

"Jo men... det var så mycket historia i det arbetet"., urskuldrade sig läraren.

"I instruktionerna stod det att vi skulle ge en nutida och historisk redogörelse för stadens framväxt och nuvarande situation och sedan avsluta med en analys. Det här arbetet är ett skitbra arbete, analysen är nästintill genial!"

Jag brukar ytterst sällan skryta om mina egna arbeten, men ibalnd blir saker och ting alltför uppenbara. Jag undrar fortfarande om hon ens läst alla fem sidorna eller om hon lade häftet ifrån sig efter första sidan.

Här kom i alla fall den "vändpunkt" i lärarens och mitt lilla samtal som jag visste skulle komma förr eller senare.

"Ja, men snälla du, jag har försökt förklara varför du inte erhåller ett högre betyg, men det är bara det att... Du är så negativ!"

"Och sen när blev det betygsgrundande?"

"Ja, men du lyssnar ju inte på vad jag har att säga, det spelar ju ingen roll vad jag säger för du har ju redan bestämt dig!"


"Är det inte snarare så att det inte spelar nogon roll vad jag säger? Det är väl du som har bestämt dig? Betygen är ju redan satta, det är ju inte som att du kommer gå in och ändra på mitt betyg bara för att jag konfronterar dig om på vilka grunder du sätter det, eller?"

"Nej det är klart att jag inte kommer ändra ditt betyg! Det har jag ingen anledning att göra! Dessutom är det faktiskt inte den lättaste saken i världen att bara gå in och ändra ett betyg som redan är satt."

"Jag tror jag börjar förstå varför vi inte får veta våra betyg förrän efter betygssättningsdatumet."

"Nej men snälla du, något annat hade jag ju aldrig hunnit med!"

"Nähä, okej, det finns lärare som medelade betygen för flera veckor sedan just för att eleverna skulle få komma med synpunkter och frågor om något var oklart. Men du är uppenbarligen inte en av dem.


Diskussionen avslutades, dels på lärarens begäran (det började bli alltför jobbigt för henne) och dels på grund av att jag lämnade rummet. Innan jag gick fällde jag en kommentar som kanske hade kunnat undvikas, men som läraren enligt mig gjort sig väl förtjänt av:

"Och lycka till med ögat hördu. Vilket av dem det nu än var." Blicken jag gav henne när jag sa det hade kunnat mörda hela lärarkollegiet. Jag tror hon fattade vinken.