Lärarens bibel: Handbok i dubbelmoral

Tidligen passar det att bry sig ibland. Efter att jag svimmade har jag plötsligt börjat få små antydande kommentarer från lärare som inte var på platsen när det hände, aldrig sagt något liknande tidigare eller ens visat att de reagerat på att man befunnit sig i klassrummet, typ. Ytterst märkligt om, ni frågar mig. Plötsligt får man försiktiga kommentarer som "jo jag har förstått att du kanske inte mår så .. öh.. bra..."

Gratulerar. Kan det kanske vara därför jag inte kommit på dina lektioner dom senaste två veckorna också, kanske?, har man lust att svara.

Men, nej man måste lära sig låta bli att säga vad man tänker. På 2000-tusentalet ska alla utbildning vara en marknad och eleverna är kunder i olika företag. Men glöm uttryck som att "kunden har alltid rätt". Helt fel, naturligtvis, Läraren har alltid rätt, är nog snarare det som gäller numera.

Jag blir lite irriterad när jag får höra bakvägen att saker diskuterats bakom min rygg. Vill man veta något, framföra sina innersta tankar eller kanske till och med känner sig manad att komma med någon form av URSÄKT, så är man hjärtligt välkommen att ringa, eller dyka på mig i skolan. Har man inte stake nog att säga det till mig personligen så kan man ärligt talat hålla käften.

Uppenbarligen har saken diskuterats bland skolans personal, men man kan ju undra på vilket sätt. Man kan också undra vem som egentligen har med saken att göra mer än jag själv. Det är ju inte som att folk överöser en med omsorg och helt plötsligt blir jättesnälla, utan mer som att dom oroar sig för att jag inte ska klara mitt skolarbete. För då måste dom sänka mina betyg och då kan det hända att dom själva får sämre rykte eller lön... STACKARS SATAR!
Kalla mig konspiratorisk, men till slut tycker man sig kunna se mönster i vissa saker.

En sak man i alla fall kan vara helt säker på, är att man knappast diskuterat skolans roll i det hela. Men faktum kvarstår att nästan ingen så mycket som lagt två fingrar i kors för att hjälpa mig ta mig ur min situation, förutom möjligtvis skolsystern som faktiskt är allmänt handligskraftig. Jag vet inte heller om det är skolans sak att hjälpa elever som inte kan sköta sitt skolarbete på grund av yttre omständigheter, jag vet bara att skolan har ett ansvar för eleverna så länge de befinner sig i byggnaden. När något allvarligt händer bör man således vidta åtgärder för att det inte ska hända igen. När jag tänker på det har dom slutat kräva kort till matsalen för den här gången. Jag antar att det får ses som ett framsteg.


Jag tror ändå den största skillnaden får mellan att kunna och att faktiskt vilja. Och det är också det som skiljer dom bra lärarna från dom dåliga, dom äkta från dom falska.

I boken Ondskan beskrivs hur huvudpersonen skiljer de bra lärarna från de dåliga enligt en mycket enkel princip. Dom som slår och dom som låter bli. Jag är uppvuxen med en aningen modernare variant av samma sak: Dom bra lärarna är dom som gör sådant som dom inte MÅSTE göra. Dom gör det inte för att tjäna på det själva, utan för att dom vet att det spelar roll att bry sig eller inte.