Självutvärdering - egotripp eller neggoboosting?

I mitt projektarbe ingår något man kallar för en "självutvärdering". Det innebär att alla ska utvärdera sitt eget arbete med projektet under året som gått.

Hela idén är enligt mig störd, liksoma alla liknande uppgifter man fått i skolan genom åren. Att bedöma mitt arbete är lärarnas uppgift, inte min.

Hela grejen går ut på att man ska skriva hur dåligt man har arbetat och hur slö man har varit med en klatchig avslutning om hur mycket man kommit till insikt med detta den sista månaden, veckan, eller för den delen dagen, av hela arbetet. Kort sammanfattat ska man alltså skriva något i stil med:

"Jag arbetade i början av terminen inte alls. Jag gjorde bara det allra nödvändigaste och var allmänt slö. Jag har nu insett hur dåligt detta var av mig. Skulle jag gjort om arbetet idag skulle jag har gjort precis tvärrt om och börjat redan första dagen med grovarbetet. Jag är så tacksam för att jag har fått göra det här projektet och har givetvis lärt mig massor om mig själv, ämnet och livet i stort. Projektarbeten är definitivt den bästa formen av arben ever och jag kommer med glädje ända ut i lillfingret ta itu med prjektarbeten även i framtiden närhelst de dyker upp. Jag är ytterst tacksam mot mina högt vördade lärare som genom hela processen handlett mig på bästa möjliga sätt och ber om ursäkt för att jag på fredagsmorgnarna varit ganska utmattad. Jag ber även om ursäkt för att jag finns alls."

En självutvärdering av den här typen ger garanterat MVG direkt. Du skriver allt man ska. Att alla misslyckanden beror helt och hållet på dig själv, att du varit en komplett idiot, men att du nu, tack vare dina lärare, lärt dig av dina misstag och aldrig mer kommer upprepa dem. Särskilt kommer du aldrig mer vara morgontrött en fredagsmorgon.

Precis så ska man skriva, det är hela tanken, och det är också det som står i skolplanen. Huvudsaken är att eleven förstått och lärt sig något. Exakt vad man har lärt sig eller på vilket sätt man har förstått något, ja det är inte lika viktigt.


Men vad händer om man inte delar skolplanen eller lärarnas åsikt om hur en självutvärdering skall skrivas? Vad händer om man vet med sig att man under hela året ansträngt sig till det yttersta och jobbat i praktiken felfritt med hela arbetet? Ska man inte kunna skriva det då? Tänkt om man tycker att man inte fått tillräckligt bra omdömen på sitt arbete hittills och ser självutvärderingen som en chans att äntligen synliggöra hur hårt man slitit med hela arbetet? Synd för dig! Det står nämligen inte i skolplanen att det ska vara så. Om du har jobbat felfritt, ja få se nu... Nä, det går ju inte för då har du ju inte lärt dig något av dina misstag, eftersom det inte finns några.

Självutvärderingar av olika slag skulle kunna fungera som en egotripp för elever som sällan får uppskattning för det dom gör. Det skulle kunna fungera som ett sätt för tysta elever att synliggöra sitt arbete i en grupp på 8 pers. Men enligt skolplanen och lärarna ska det istället funka som nedvärderande självkritik där varje misstag skall tas upp i ljuset och granskas.

Klart det blir ett jävla dilemma för eleverna. Skriver du om vilka "fel" du gjort under arbetet så har du ju misslyckats och förtjänar ett sämre betyg. Men skriver du inte om samma fel, ja då har du inte förstått poängen med hela arbetet och heller inte lärt dig något. Överraskning, överaskning: då förtjänar du ett sämre betyg!


Så vad är egentligen poängen med att låta elever utvärdera sig själva i det oändliga? Kan det händelsevis vara ett sätt för lärarna att slippa göra sitt jobb? Om en elev själv skriver i utvärderingen att h*n gjort ett bra jobb med missat några få detaljer, blir det såklart lättare för läraren. Det är bara att ge eleven ett halvdåligt betyg och hänvisa till samma sak:

"Tyvärr, du missade några detaljer, det tyckte du ju till och med själv!"

Plötsligt blir allt väldigt enkelt. Och lärarna kan fortsätta sätta samma betyg på samma elever som de gör i alla andra ämnen, oavsett elevens prestation i just detta ämnet. Det blir dessutom en väldigt finurlig ursäkt.

"Det förstår du väl själv att du som bara har genomsnitt Godkänt i alla andra ämnen knappast kan få MVG i ett ämne spm är så krävande som detta!"

Och ja, det förstår man ju. Det ligger inbyggt i hela systemet. En elev som har IG i matte, psykologi och svenska kan ju för fasen inte ha MVG i engelska! Det skulle ju vara ett underkännande av dom andra lärarnas betygsättning av samma elev.

Klart att det är så det funkar. Kåranda kallas det. Förutom att jag har en morsa som arbetat som lärare, så har jag sett det på nära håll alldeles för många gånger för att tveka en sekund på att det finns på varenda skola, varenda klass, och att varenda lärare någon gång gör sig skyldig till det. Hur fel det än är, så är det en del av systemet. En förutsättning för att kunna tränga ihop trettio ungar med olika bakgrund i samma klassrum. Alla kan inte vara lika bra. Några måste alltid vara sämst och några måste vara bäst. Konkurrens är ett måste. Om alla vore lika bra skulle läraryrket på sikt självdö. Därför måste skolan skapa skillnader som inte finns, och öka klyftor som varit minimala. Därmed inte sagt att elever inte kan vara bra på olika saker, det är en självklarhet att så är fallet. Men i skolan blir det till ett problem istället för en tillgång.

För tänk om man i alla klasser såg höga betyg för alla somett självändamål. Tänk om man såg elevernas olika kunskaper och intressen som en tillgång för hela klassen istället för en belastning. Det skulle vara skolsystemets, och inte minst betygssystemets död. Det är lärarnas värsta mardröm - att eleverna ska börja hjälpa varandra för att tillsammans förbättras och lära sig något. Plötsligt skulle lärarens roll vara totalt urholkad och betygssystemet helt meningslöst.

Om Alex och Kim hjälper varandra med matteläxan så att båda får MVG på provet - hur ska läraren då veta vem av dem som är bra och vem som är dålig? För det är det systemet bygger på - att det finns bra och dåliga elever. Skolans mål är således inte att lära ut, för om dom gjorde sitt jobb skulle ju betygssteget IG vara totalt meningslöst. Det innebär ju att eleven inte lärt sig de dom ska, alltså att skolan misslyckats med sitt jobb.

Men på något sätt lyckas man alltid vända på det där. Man lyckas alltid få det till att det är elevns eget fel. Jag minns ett favoritcitat mina lärare använde när jag gick på mellanstadiet:

"Vi kan inte lära er någonting. Det måste ni göra själva. Vi kan bara hjälpa er att lära er."

Mitt svar på idiotkommentaren var ungefär:

"Fine, jag behöver inte er heller, ta semester vettja!"

Det hela är återigen en omformulering av samma jävla system: Skyll dig själv om du misslyckas. Vi kan ändå inte hjälpa dig.

Det finns verkligen hur mycket som helst att skriva om det här, och något säger mig att jag kommer få anledning att återkomma till ämnet.

Men faktum kvarstår. Det är systemet det är fel på, inte eleverna.