Ångest utav bara fan

Jag får mer och mer ångest ju mer slutet på terminen närmar sig. Betygen jag får nu ska jag leva med resten av livet. Det suger. Komvux kan man nog glömma eftersom dom ska avskaffa det så fort som möjligt.

Det sjuka är att 95% av lärarna redan bestämt sig för vad dom ska ge en för betyg. Och endå är det samma sak varenda år!

"kämpar du bara riktigt hårt nu dom sista veckorna, så ska du se att det löser sig"

Ta mig i röven, för det har aldrig fungerat! För mig har det snarare varit precis tvärrt om. Varje gång en lärare sagt så har jag givit upp resten av omvärlden för att plugga häcken av mig så jag kan få bra slutbetyg och slippa ha ångest hela sommarlovet. Istället har jag fått höra nästan varenda gång att jag faktiskt presterat sämre
de sista veckorna av terminen. Tack så mycket, det var snällt sagt. En annan favorit har varit

"Ja, det är ju trevligt att du har kämpat hårt, men tyvärr räckte det inte riktigt ända fram den här gången heller!"

Det mesta skolan har gett mig är inte kunskap, utan ångest och en nedvärderande syn på mig själv. Jag har alltid fått höra att "visst kan det hända att jag kämpar lite då och då, men nä, det räcker inte." Jag har alltid fått höra att jag aldrig räcker till. Av någon märklig anledning är det en erfarenhet jag delar med tusentals andra tjejer som genomgått svenska skolan också.

I skolan är det inte vad du gör som räknas, utan att du gör det. Det gynnar dem som har lätt för att prestera och aldrig någonsin får prestationsångest, och missgynnar på samma sätt dem som inte bara vill få saker avklarade, utan faktiskt bli nöjda med det dom lämnar in också. Det gynnar kvantitiet istället för kvalitet.


Död åt betygen säger jag bara!